... för just där vart jag satt här om dagen.
Stickning har aldrig varit min grej, jag kan sticka men det är såååå trist! Jag gjorde några tappra försök till att sticka förra gången det var modernt, för ungefär 25 år sen, ja jag är så gammal :o) Men sen dess har jag inte hållt i ett par stickor....
Så var det det här med pottkanten. Dottern kom häromdagen och frågade om jag kan sticka? Jaa. Kan du hjälpa mig att lägga upp maskor? Ehhhm, nej!
Det är bara att erkänna, jag har försökt många gånger, men aldig fått till det där med att lägga upp maskor. Så i går fick vi helt enkelt be mormor om hjälp. Hon har visat oss bägge två, så nu kan jag också... tror jag i alla fall. Det allra värsta i det här är att min syster som är, och alltid har varit totalt ointresserad av handarbete, hon kunde! Nåja, jag provade att sticka några varv, och det är som med cykling, har man en gång kunnat så kan man. Första varven gick lite knaggligt, men jag fick i gång det riktigt bra :o) Undrar om man ska....
Nej! Det kommer inte ens att bli halvklart så jag ska inte ens tänka tanken! Det finns andra som är bättre på stickning!
I morgon är jag ledig och har stämt träff med en väldigt försummad symaskin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar