... är det här hemma, väldigt, väldigt tyst. Barnen och sambon har redan börjat sin ledighet och har stuckit iväg några dagar och lämnat mig ensam hemma.
Men det är inte ett dugg synd om mig. För att få vara ensam i huset utan måsten och utan att behöva bry sig om någon annan än sig själv, är för mig den allra bästa semestern, även fast jag jobbar. I alla fall ett litet tag, snart växer längtan efter ungar och gubbe och då måste de komma hem igen.
Kanske kan jag få lite gjort dessa dagar, jag har flera projekt på gång i huvudet. Men risken är stor att jag blir sittandes på en köksstol och bara lyssnar på tystnaden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar